Hur kan begreppet IQ bli användbart i skolans värld? Del II: Om intelligenstestningens intåg i skolan, hur detta påverkat skolpsykologens arbete och hur synen på intelligens börjar gå från arv till miljö

Under början av 1900 – talet införde Frankrike allmän skolplikt vilket innebar att alla barn skulle få möjligheten att delta i skolverksamheten. Detta skulle även inkludera de barn som på den tiden kallades för sinnesslöa eller efterblivna och som tidigare uteslutits från den franska skolan. Psykologen Alfred Binet fick i uppgift av skolväsendet att skapa tillförlitliga tester för att kunna urskilja vilka elever som behövde gå i särskilda undervisningsklasser och för att minimera risken att feldiagnostisera och felplacera barnen.

Efter flera försök att utforma testbatteriet upptäckte han en avgörande faktor för att kunna urskilja vilka elever som var i behov av specialundervisning: de elever som presterade inom genomsnittet klarade av likvärdiga uppgifter i en tidigare ålder jämfört med de som presterade klart under genomsnittet. Med denna upptäckt skapade han testuppgifter som ökade i svårighetsgrad där varje testnivå skulle representera vad barn i en viss ålder klarar av. Exempelvis om en 10 årig elev presterar på en nivå som 10 – åriga barn brukar uppnå så matchar elevens kronologiska ålder med det som Binet kallar för mental ålder. Om en elev däremot presterar som ett två år yngre barn (dvs. att det 10 åriga barnets mentala ålder vore 8 år) var detta en indikation på att eleven var i behov av specialundervisning.

Alfred Binet hade därmed uppfunnit det första intelligenstestet. Binet förkastade de tidigare intelligensforskarnas sätt att mäta intelligens som exempelvis att undersöka människors hörsel, syn och reaktionstid. Istället skapades ett testbatteri som mätte kognitiva processer viktiga för intelligensen som minne, språklig förmåga och förmågan att fokusera. Binet var framförallt intresserad av barnets förmåga att göra bedömningar och hur barnet använde sitt sunda förnuft för att lösa problem av olika slag. Han poängterade även att intelligens som konstrukt var mer än hur eleverna presterade på skoluppgifter och valde därför noggrant ut de utmaningar som testpersonerna skulle genomföra och frågor som var alltför akademiska sållades bort.

Men Binet var inte bara intresserad av bedömningsdelen utan även vad som kan göras efter kartläggningen. Han var en av de få pionjärer som trodde att intelligens var något föränderligt och påverkbart; att med rätt insats kan intelligensen tränas upp.

binet

(Taget ur Goldstein, Naglieri & Princiotta, 2014, sid 159.)

Binet arbetade därför fram rekommendationer och riktlinjer för specialundervisningen så kallade ”mental orthopedics” med målet att träna upp elevernas intelligens. Bland annat förespråkade han övningar för uppmärksamhetsförmågan, det vill säga att kunna träna upp förmågan att fokusera på de moment som är viktiga för stunden och sålla bort eventuella distraktioner. Binet var även talesman för integrerade lektioner där samtliga elever deltog oavsett begåvningsnivå då han var övertygad om att det fanns ett lärande och utvecklande för alla.

Testbatteriet spreds vidare, bland annat till skolsystemet i USA där representanter var imponerade av Binets standardiserade instrument för kartläggning av intelligens. Amerikanerna började sedan använda intelligenstestandet till andra områden såsom immigrationsväsendet och militären i samband med första världskriget. I USA var fortfarande synen på intelligens kopplat till arv och biologi; detta märktes bland annat när intelligenstestning av nyanlända immigranter gjordes under 1910-talet. Resultaten på testerna var överlag svaga och förhastade slutsatser drogs om att den nya generationens immigranter var lågbegåvade och riskerade att hämma USA:s utveckling. Detta gjordes utan ett kritiskt förhållningssätt till själva testinstrumentet och dess begränsningar.

Psykologen David Wechsler var en av många testledare som utförde masstestningar i början av det första världskriget när den amerikanska militären skulle rekrytera dugliga soldater. Efter dessa erfarenheter ställde sig Wechsler frågandes till huruvida testresultaten verkligen matchade med människors faktiska förmåga i verkligheten. Wechsler hänvisade bland annat till en testning där en 28 årig testperson, som tidigare arbetat med oljeborrning för att försörja sin familj, fick ett resultat som motsvarade en mental ålder på 8 år och trots detta var fullt funktionsduglig inom armén. Wechsler var kritisk till att dåvarande testbatterier hade alltför stort fokus på de verbala uppgifterna samt att testerna inte klarade av att mäta intelligens på ett tillförlitligt sätt hos utlandsfödda eller med annan kulturell bakgrund.

År 1938 kom Wechsler ut med sitt egna testinstrument som bestod av en verbal del samt en icke-verbal performance del med 6 deltester vardera. Enligt Wechsler var dessa likvärdigt viktiga i bedömningen av en persons intelligens. Målsättning med testet var inte att skapa helt nya deltest utan att samla ihop de bästa intelligenstesterna till ett standardiserat och normerat testbatteri. Wechsler lånade begreppet intelligenskvot (även kallat IQ eller IK) och konstruerade en skala som ett jämförande mått på intelligens. På denna skala utgör 100 IK genomsnittsvärdet för människor och enligt denna konstruktion befinner sig 68 % mellan 85 och 115 IK, 14 % mellan 70-85 respektive 115-130 IK poäng samt 2 % under 70 respektive över 130 IK.

normalcurve

Wechsler var säker på att intelligenstestning var ett användbart instrument men framhävde att testbatteriet bör vara en av flera delar i en klinisk insats där psykologen även behöver ta hänsyn till faktorer som temperament, moral och sociala värderingar för att fullt ut förstå personen i fråga.

Wechslers ursprungstest har under årens lopp reviderats och uppdaterats och finns idag i flera versioner; bland annat det välkända WISC – testet (Wechsler Intelligence Scale for Children) för barn och ungdomar som är det dominerande testbatteriet när begåvningsutredningar görs i skolan. Ett testresultat på WISC under 70 har tidigare varit en stark indikation på att eleven kan gynnas av att gå i särskola.

Psykologernas inträde i skolan har alltså gått via intelligenstestningen där syftet var att upptäcka vilka elever som var i behov av särskild undervisning. I och med det rådande systemet i dagens skola där grundskola och grundsärskola är uppdelat kommer intelligenstestning säkerligen vara fortsatt viktigt för att utbildningen ska anpassas efter elevernas förutsättningar.

Men även David Weschler, ansedd som en av de mest inflytelserika psykologerna när det kommer till intelligenstestning, betonar att själva testbatteriet är endast en av flera viktiga delar i en genomförd utredning. Den amerikanske psykologen och professorn Alan S. Kaufman, specialiserad inom intelligenstestning, fortsätter på detta spår och formulerar sig så här:

kaufman 1

( Kaufman, S.B, 2009-10-25)

Fokus ligger alltså på psykologens kompetens där det utöver testbatteriet finns andra viktiga moment som observation av testbeteenden, intervju med föräldrar och skolpersonal samt klassrumsobservation.

skolpsykologisk utredning 

Kaufman fortsätter och lyfter fram när intelligenstestnings används på fel sätt:

kaufman 2

( Kaufman, S.B, 2009-10-25)

Skolpsykologins uppgifter har förstås förändrats i takt med att skolan har förändrats och utvecklats. I dag finns det elever som är i behov av hjälp som inte uppfyller de särskilda kriterierna för att gå i särskolan. Vi tänker på barn och ungdomar som har svårt med lärandet på grund av exempelvis specifika inlärningssvårigheter, koncentrationsproblem, samspelssvårigheter eller svårt med arbetsminnet. Som modern skolpsykolog (och pedagog för den delen) behöver vi även ta hänsyn till dessa problemområden och vara uppdaterade inom det pedagogisk – psykologiska kunskapsfältet (mer om detta i blogginlägg del IV). Hur ska vi förhålla oss till dessa svårigheter kopplat intelligens? Hur kan vi hjälpa dessa elever på bästa sätt?

Om vi skulle fortsätta spinna vidare på Alfred Binets intressanta idé om att utredning och interventioner bör vara nära kopplat till varandra behöver skolpersonalen ställa sig ett antal viktiga frågor när elevhälsan och skolpsykolog kopplas in: – Om en utredning skulle sättas igång, vad tänker ni att den kommer leda till? – Hur pass mycket tid ägnar ni tillsammans med er elevhälsa på att komma på möjliga åtgärder i skolsammanhang? – På vilket sätt följer ni upp rekommendationer och åtgärder så att ni vet att insatsen har gett effekt för att främja barnets lärande och utveckling?

Vi inom PFL tar framförallt med oss Binets hoppingivande syn på intelligens som ett föränderligt och påverkbart konstrukt. Wechsler delade också denna syn och han framhävde hur intelligens också kan påverkas av socioekonomiska faktorer och kan därför inte bara ses utifrån individnivå

Wecshler

(Taget ur Goldstein, Naglieri & Princiotta, 2014, sid 174.)

Till nästa inlägg kommer vi ta reda på om senare forskning bekräftar eller förkastar Wechsler och Binets syn på intelligens. Kunskapen som växte fram då kommer visa sig vara mycket viktig i erat dagliga arbete med eleverna.

/PFL  -gänget

Referenser

Goldstein, S., Naglieri, J. A., Princiotta, D. (2014). Handbook of Intelligence: Evolutionary Theory, Historical Perspective and Current Concepts. Springer

Artikel från webbsida
Kaufman, S.B. (2009-10-25). Intelligent testing. The evolving landscape of IQ testing. Psychology Today. https://www.psychologytoday.com/blog/beautiful-minds/200910/intelligent-testing/ [2015-07-15]

Annonser