Har den nya tekniken gjort oss dummare?

Den digitala tekniken och framförallt internet- och mobilanvändande har på mycket kort tid blivit en naturlig del av människors vardag. Tekniken har förändrat våra vanor och onekligen också förändrat vårt sätt att se på hur vi kan lära oss olika saker och ting. Frågan är på vilket sätt teknikens framsteg påverkar lärandet? Kritiker har bland annat lyft att dataanvändandet har blivit typiska tidstjuvar och disktraktorer när elever ska lära sig saker, att tekniken fördummat oss och ersatt människans minne då all kunskap finns där ute på internet.

Vetenskapsjournalisten och NY Times skribenten Clive Thompson har tagit tydlig ställning och argumenterar för teknikanvändandet i boken ”Smarter than you think . How Technology is changing our minds for the better”. I boken går han igenom ett antal rädslor om teknikens påverkan på oss, intressanta ur ett lärandeperspektiv.

Journalisten tar bland annat upp rädslan för att användandet av dator, sociala medier och sms har en negativ inverkan på språket och skrivandet. Thompson lyfter dock fram att för varje gång en ny kommunikationsform har uppfunnits har det lett till ett negativt reaktionsmönster. I antikens Grekland var filosofen Sokrates tveksam till skriftens uppkomst och hur det skulle påverka vad och hur mycket vi minns. Under renässansen och boktryckarkonstens början fanns en farhåga om att människor skulle drunkna i alla böcker och all information. Liknande reaktioner har uppstått i samband med telegrafens, radions och tvns ingång.

När det kommer till datautvecklingens inverkan på skrivandet beskriver Thompson ett särskilt intressant projekt genomfört på Stanford universitet som skrift och retorik professor Andrea Lunsford ansvarade för. Projektet innebar att 877 så kallade ”freshman compositions” (den första uppsatsen som skrivs på universitetsnivå) från 2006 och uppåt samlades in och dessa jämfördes med tidigare uppsatser från 1917, 1930 och 1986. Resultaten visade bland annat att mängden fel; stav- och grammatiska fel hade endast ökat marginellt genom åren. Dessutom visade studien att uppsatserna från 2006 var längre och mer intellektuellt komplexa jämfört med tidigare essäer som bestod av enklare personliga berättelser.  Uppsatserna från 2006 kännetecknades av hypoteser, efterforskade argument för dessa hypoteser och slutsatser.

Studien presenterar även möjliga orsaker till denna kvalitetsökning varav en av huvudanledningarna är en högre standard på universitetsutbildningarna. Men professor Lunsford betonar även att mängden skrivande har ökat explosionsartat i samband med datautvecklingen och tillgång till internet och det faktum att en stor del av skrivandet sker numera på fritiden. Förr i tiden var skrivandet mer kopplat till akademiskt prestation samt att det var mödosamt att skriva på grund av dålig pappers- samt pennkvalité.

Thompson lyfter även fram att skrivandet med hjälp av datorn har bidragit till ökat skrivflyt (s.k transcription fluency) då skrivtakten är i fas med de tankar och ideér som man vill formulerar ner och på så sätt riskerar man inte att förlora flow:et.

Thompson tar även sig an katastroftanken om att tillgången till Google leder till en mindre aktiv hjärna. Farhågan baseras på en hypotes om att när vi har tillgång till information på ett specifikt ställe så slutar vi tänka, bearbeta och lagra informationen i hjärnan. Ett typiskt sådant exempel är hur de yngre generationerna inte kommer ihåg telefonnummer utan förlitar sig på att informationen är sparad på mobilen.

Journalisten framhäver dock att bakom denna katastroftanke finns en mytbild om hur människors tänkande och lärande går till. Thompson beskriver hur skulptören Auguste Rodins staty ”Tänkaren” har blivit sinnebilden för intelligent tankearbete – hur människan sitter själv i sin ensamhet och funderar och grubblar för att komma fram till något storslaget.

Thompson opponerar mot denna ”rodinianska” inställning till människans tänkande och hänvisar bland annat till psykologen Daniel Wegners teori om ” the transactive memory”.  Den går ut på att människor i grupp tar del av varandras expertisområden vid behov och på så sätt inte behöver varje gruppmedlem kunna allt som skulle vara relevant för gruppen.  Thompson argumenterar för att det mesta av människans tänkande och lärande sker i en sådan social kontext och att detta även ligger i linje med hur hjärnan fungerar; dvs att människor har svårt att komma ihåg information i detalj såvida man inte brinner för ett särskilt område. Därmed har det lättaste och mest lättillgängliga sättet att få reda på något varit att fråga den personen som är mest passionerad inom det ämnet. Fram tills nu det vill säga. Google har således blivit en förlängning av detta sociala tänkande; en gruppmedlem som människor numera alltid har tillgång till om man vill veta något.

Spännande läsning tycker vi inom PFL! Vi fortsätter uppdatera oss med andra infallsvinklar avseende teknikens inverkan på tänkande och lärandet.

Referens
Thompson, Clive. 2014. Smarter than you think: How technlogogy is changing our minds for the better. New York; Penguin books.

/PFL – gänget

Annonser