2. Mobbningens mekanismer – roller i mobbningssituationer

I förra delen gjordes en genomgång om olika perspektiv på mobbningens orsaker och funktioner. Det indikerades då att mobbning kan vara en strategi att skaffa status, undanröja konkurrenter, skaffa kontroll av resurser, höja attraktionskraften inför partners, eller att mobbning beror på brister i utvecklade förmågor eller andra svårigheter i psykosocial miljö.

 PFL ger här nästa del i serien gällande forskning kring mobbning. I denna del går vi in på deltagarroller mobbningssituationer.

Mobbaren

Forskningen tar upp två typer av mobbare; de som själva ej är utsatta samt de som samtidigt är utsatta. De som själva ej är utsatta har ofta hög status i gruppen, vilket de som samtidigt är utsatta (bully-victims) inte har. Vi kommer nedan att fokusera på de som mobbar och som har hög status.

Forskning påvisar samband mellan psykiskt välmående (lägre på depression ångest och ensamhet) och individer som mobbar. Metastudier visar att mobbare har stark ”hostile attribution bias”, vilket betyder attt de oftare skyller på andra och riktar aggression mot andra än att tar på sig själv skuld för negativa händelser. På detta sätt lägger mobbaren bort sitt eget ansvar och kan skydda sitt självförtroende och sitt mentala välmående vid negativa händelser. Dylika mekanismer som gör att en mobbare kan bete sig inhumant utan att gripas av ånger, skuld eller självklander, kallas moraliskt disengagemang, och begreppet är från början myntat av den kände psykologen och forskaren Albert Bandura. Moraliskt disengagemang har funnits vara positivt associerat med såväl mobbare som medhjälpare/förstärkare. Bandura framlägger 8 typer av moraliskt disengagemang som roberth Thornberg beskriver i psykologtidningen: Moraliskt rättfärdigande (tex att mobba ngn pga att den sprider dålig stämning), förskönande omskrivningar (tex ” vi skojjar ju bara” ), fördelaktiga jämförelser (tex ”vi slår ju inte honom/henne, vi retas bara), ansvarsförskjutning (”skyll inte på mig, det var hon som sa att jag skulle göra så”), ansvarsdiffusion (”men skyll inte bara på mig, vi var ju många”), förvränga konsekvenserna(tex ”man får väl tåla lite rå jargong”), dehumaniserng (tex ”men han är ju så konstig/udda/annorlunda/avvikande så det är klart att han blir retad”) och skylla på offret (tex”har man såna kläder får man stå ut med att bli retad”). Mobbare får även mer av positiv feedback av andra då många inte vågar bemöta mobbaren negativt, vilket bidrar till upprätthållandet av mobbarens positiva självbild.

Även vissa personlighetsegenskaper har funnits vara relaterade till mobbande personer.  Studier har påvisat ett positivt samband mellan mobbande personer och personlighetsegenskaper som karaktäriseras av känslokyla och hjärtlöshet (Callous-Unemotional traits, CU).

Den mobbade/offret

Forskning påvisar att personer som har dåligt självförtroende i sociala interaktioner ofta blir mobbade. Annan forskning tar även upp att mobbade ofta är undergivna och känsliga. På detta sätt är personer med dessa egenskaper ”lågrisk offer” då risken är låg att de ger tillbaka när mobbaren behöver någon att öppet dominera. Även personer med egenskaper som ej passar in i normer löper större risk att mobbas. Exempelvis gäller detta personer som inte passar in i de fysiska normerna eller hbtq personer. Överlag verkar beteenden och egenskaper som ej passar in i gruppnormen öka risken för att bli utsatt för mobbning. Det verkar även finns en negativ syn på mobbningsoffer också i att de oftare tillskrivs ansvaret för att de blir mobbade.

mobbare mobboffer

Andra deltagarroller vid mobbning

Förutom offer och mobbare finns medhjälpare, förstärkare, passiva vittnen och försvarare i mobbningssituationer. Eftersom mobbningsbeteenden ofta initieras som en strategi att nå högstatus inom gruppen, behöver gruppen således även bevittna mobbningshandlingarna. Dessa personer som agerar som publik till mobbningen intar olika roller i relation till mobbningshandlingarna.

Medhjälparna

Medhjälparna assisterar och utför mobbningen bredvid mobbaren som är initiativtagaren. De aktiverar sig ofta snabbt när mobbaren initierar mobbningshandlingarna. Medhjälparna har fördelar i att de alltid slipper vara initiatören och genom detta alltid kan hänvisa högsta ansvaret till mobbaren som den som egentligen startade mobbningen.

Förstärkarna

Förstärkarna är de som står ”på första parkett” till själva mobbningssituationen och ej är aktivt mobbande men utsänder ändå positiv feedback iform av skratt och leenden till mobbaren och medhjälparna.

Passiva vittnen

De passiva vittnena håller sig borta från situationen och intar ett neutralt icke-ställningstagande inför mobbningen. De passiva vittnena vill inte riskera att bli utsatta för mobbning samtidigt som de ogillar mobbningshandlingarna. På detta sätt bidrar de passiva vittnena ändå till vidmakthållandet av mobbningsbeteendena genom ett tyst godkännande.

Försvararna

Försvararna är de som tar ställning för offret och visar upp detta ställningstagande aktivt inför mobbaren. Försvararna har ofta en låg nivå av viktiga aspekter av moraliskt disengagemang och kan således inte lätt friskriva sig bort från ansvaret inför att försvara den mobbade. Studier har indikerat att yngre barn och flickor oftare agerar som försvarare. Studier har även påvisat att specifika typer av moraliskt disengagemang har starka samband till att många inte väljer att bli försvarare: Ansvarsdiffusion (hoppas på att ngn annan ska ta ansvaret), för hög kostnad att gå emot mobbaren (risk att själv bli utsatt och tappa status) samt att tillskriva offret ansvaret för att bli utsatt (”han/hon förtjänar detta”). Således är en ”kostnadskalkyl” många gånger en grund till att många ej agerar försvarande.

Deltagarroller vid mobbning png

Källor

Bullying in Schools: The Power of Bullies and the Plight of  Victims. Jaana Juvonen and Sandra Graham. Annu. Rev. Psychol. 2014. 65:159–85

Bullying and the peer group: A review. Christina Salmivalli. Aggression and Violent Behavior 15 (2010) 112–120

Is Adolescent Bullying an Evolutionary Adaptation? Anthony A. Volk, Joseph A. Camilleri, Andrew V. Dane, and Zopito A. Marini. Aggressive behaviour
volume 00, pages 1–17 (2012)

The emotional core of bullying: Further evidences of the role of callous–unemotional traits and empathy.Enrica Ciucci a, Andrea Baroncelli. Personality and Individual Differences 67 (2014) 69–74

School Bullying and the Mechanisms of Moral Disengagement. Robert Thornberg and Tomas Jungert. Aggressive Behaviour Volume 40, pages 99–108 (2014)

”Både individuella och sociala faktorer bakom mobbning”. Robert Thornberg. Psykologtidningen nr 4, 2014.

Paul O’Connell, Debra Pepler and Wendy Craig. Peer involvement in bullying: insights and challenges for intervention. Journal of Adolescence 1999, 22, 437±452
Article No. jado.1999.0238, available online at http://www.idealibrary.com on

Participant role approach to school bullying: implications for interventions Christina Salmivalli, Journal of Adolescence 1999, 22, 453±459

Annonser