Hur dataspelen väcker den naturliga lusten att lära sig!

Vi inom PFL-gänget är mycket intresserade av hur dataspelen lyckas få barn och ungdomar (och vuxna för den delen) att bli så engagerade, förtrollade och involverade i den världen.

Isabela Granic, professor inom utvecklingspsykologi och patologi, är en av huvudförfattarna till artikeln ”The Benefits of Playing Video Games” som publicerades i tidskriften American Psychologist, januari 2014. Författarna tycker att det är viktigt att forskningen om dataspel nyanseras där man också undersöker om det finns positiva och inte enbart negativa effekter av spelande. Det finns trots allt så många olika sorters spel som också kan spelas på så många olika sätt.

Ett av de mest intressanta styckena är när författarna förklarar hur de skickligaste dataspelen kan skapa en motivationsstil hos barnen som kännetecknas av uthållighet och en positiv inställning.

För att veta hur dataspelen gör detta behöver vi redogöra för en psykologisk teori om hur barn ser på ens egna förmågor. Teorin går ut på att det finns två motsatta uppfattningar. I den ena betraktar barnet sina förmågor (till exempel intelligens) som fixerade, dvs. att man är född med en viss kapacitet och att den inte går att ändra på. I den andra betraktar barnet förmågor som något påverkbart vilket innebär att med hårt arbete kan man med tiden förbättra sin förmåga. Beröm som ” vilken smart kille du är” leder till en ökad tro på att förmågor är fixerade medan beröm som ”oj vad du har ansträngt dig med det här talet” leder till en ökad tro om att förmågor är föränderliga.

Författarna menar att dataspelen bidrar till att barn uppfattar förmågor som föränderliga tack vare att man får direkt och konkret feedback för sina insatser och ageranden. D.v.s. för varje handling i ett dataspel får barnet återkoppling i form av: Fungerade/ Fungerade inte strategin för att uppnå målet?  Det fina med denna typ av feedback är att den fokuserar på faktisk insats och inte på om man är bra eller dålig på något.

Inom prestationssammanhang, som tävlingsidrotten eller inom skolan, är det viktigt att pedagoger och tränare funderar på hur man förstärker ett barns uppfattning om sina förmågor. Uttryck som ”barnet har/ har inte bollkänsla” eller ”hen har/ har inte ett läshuvud” verkar inte uppmuntra till uppfattningen om att förmågor är föränderliga. Om eleven får konsekvent höra sådana uttryck kan det leda till att barnets villighet att försöka sig på något utmanande minska. Och varför skulle en elev, som stärks i uppfattningen att förmågor är oföränderliga och något man är född med, ta sig an något utmanande? Hårt arbete är väl bara till för människor som inte har den medfödda kapaciteten? En elev med detta synsätt har en större benägenhet att fokusera på potentiellt misslyckande och att det negativa resultatet skulle tala om hur dålig man är.

Författarna lyfter även fram att de bästa dataspelen är mycket skickliga på att hålla kvar spelarna i vad den ryska psykologen Vygotskij kallar för den proximala utvecklingszonen. Denna zon kännetecknas av en perfekt balans mellan optimal nivå på krav och hinder och tillräckligt med framgång och lyckade genomföranden för att barnen ska fortsätta spela. Fördelen med dataspelet är att detta justeras per automatik där svårighetsnivån justeras allteftersom spelarna klarar fler och fler uppgifter.

Att hitta den proximala utvecklingszonen blir självklart mycket svårare för pedagoger då ni ansvarar för en hel klass. Om ni är intresserade av denna optimala inlärningsnivå se det tidigare inlägget: https://pflbloggen.wordpress.com/2014/02/10/del-i-den-naturliga-lusten-att-lara-sig-existerar-den-ur-ett-hjarnperspektiv/.

PFL – gänget vill dock betona att det kan vara mycket värt för en pedagog att fundera kring den proximala utvecklingszonen. Hur ser det ut på en lektion med fördelningen antalet krav och utmaningar i relation till att eleverna lyckas genomföra sina uppgifter? Hur pass mycket använder ni som pedagoger uttryck som förstärker att förmågor är föränderliga?  Att hitta denna pedagogisk ”sweet spot” skulle inte bara gynna elevernas inlärning; utan det skulle även forma ett budskap som barnen har nytta av för hela sina liv: ”Om jag är uthållig och arbetar hårt, trots att krav och utmaningar uppstår, kommer det förr eller senare en belöning.

Om ni är intresserade av dagens ämne vill vi rekommendera er att komma till SETT-mässan den 7/5 då PFL-gänget kommer att bland annat tala om datorns varande eller icke-varande i skolan. https://www.facebook.com/photo.php?fbid=530273573755849

/PFL – gänget

Referens
Isabela Granic, PhD, Adam Lobel, PhD et al. The Benefits of Playing Video Games. American Psychologist, 2013
Willingham, D.T . (2009). Why dont students like school? San Francisco: Jossey – Bass

Annonser