Hur skolan bör satsa på att utveckla kognitiva basfunktioner.

Detta är del 2 på samma tema om kognitiva basfunktioner. I förra inlägget tog vi upp varför kognitiva basfunktioner är viktiga att satsa på i skolan. I detta inlägg presenterar vi forskning på hur skolan kan stärka elevers kognitiva basfunktioner.

En stor fråga för oss i PFL är hur kognitiva nyckelfunktioners utveckling kan ges en extra skjuts framåt med hjälp av specifika upplägg inom skolan. Frågan är viktig eftersom kognitiva nyckelfunktioner är den grund som kunskapsinhämtningen vilar på. Vi kommer i detta inlägg främst fokusera på den kognitiva nyckelfunktionen exekutiv funktion.

En forskare som skrivit om utvecklandet av exekutiva funktioner i skolverksamhet, tillika stor PFL favorit, är psykologiprofessorn Daniel Willingham (som vi också skrivit om tidigare). I artikeln ”Can teachers  increase students self control?” skriver Willingham om vad skolan och lärare kan göra för att stimulera och utveckla elevernas exekutiva funktioner (Willingham påpekar att de exekutiva funktionerna ofta i forskning kallas för självreglering, vilket också är självförklarande namn åt själva begreppet).Ace_of_Spades

Willingham tar upp flera olika aspekter på exekutiva funktioner/ självreglering;

  1. Förmågan att hålla sin koncentration på en bestämd uppgift trots distraktioner.
  2. Förmågan att kontrollera sina känslor trots frustrerande och stressande situationer.
  3. Förmågan att fördröja behovstillfredställelse.

Alla dessa tre förmågor är definitivt något som eleverna får använda i sina klassrum varje dag. Det är sannolikt därför man i forskning också b.la observerar det starka sambandet:

bättre utvecklade exekutiva funktioner/självreglering i tidigt i skolan –> högre slutbetyg samt bättre livsutsikter.

Daniel Willingham ställer sig i sin artikel frågan; är självreglering något som är genetiskt, dvs svårt att påverka eller är det påverkbart och utvecklingsbart? Han forskningsbaserade svar är att det helt klart är påverkbart och därmed något som skolan också kan utveckla hos sina elever. På samma sätt som längden hos människor beror på näringsintaget (i fattiga länder är medellängden kortare), beror hjärnans utveckling  på vilken stimulans den kan få från omgivningen (ex:rumänska barnhemsbarn som knappt får mänsklig interaktion utvecklar hjärnskador).

Men vilken typ av stimulans från miljön är då bra för utvecklandet av självreglering? Willingham tar upp forskning rörande uppfostringsstilar som visar att två breda faktorer framträder som viktiga i detta hänseende; emotionellt stöd och kognitivt stöd.

Till emotionellt stöd räknas; meningsfullt beröm, ömhet, känslighet för barnets behov och uppmuntran (motsatserna är; känslokyla,kritik,obryddhet, samt fysisk och verbal kontroll).

Till kognitivt stöd räknas; bra frågor till barnet, användandet av komplexa meningsstrukturer, stimulerande leksaker i hemmet, uppmuntran att klara av saker själv samt gränser och principer i hemmet som måste följas (varför gränser och principer är bra är därför att barnet då kontinuerligt får tillfälle att träna sig att reglera sig själva i relation till dessa uppsatta gränser och principer).

Willingham påpekar att dessa kategorier av hjärnstimulans även kan ske i skolan och till de pedagogiska uppläggen i klassrummen, för att därigenom gynna utvecklandet av exekutiva funktioner/självreglering.

Willingham tar upp studier som visade att lärare som var känsliga, positiva, och lyhörda för elevernas varande, också fick positiva effekter på elevernas självreglerande. Denna forskning är även i linje med de många forskningsfynd som visat att lärarnas relationer till eleverna är en stark påverkansfaktor till deras kunskapsinhämtning.

Något annat som visat sig vara en faktor vid utvecklandet av exekutiva funktioner/självreglering i skolan, är hur mycket tid som läggs på planering av lektionerna och organisation av klassrummen. Ett forskningsfynd visade att lärare som satsade mer tid på planering och organisation på höstterminen kunde låta eleverna jobba mer självständigt på vårterminen.

Willingham argumenterar och visar på att ett klassrum bör präglas av varm atmosfär, med en väl organiserad struktur, med principer och regler, för att elevernas exekutiva funktioner ska utvecklas. Lektionerna bör således vara ordentligt planerade och ledas av lärare som är känsliga, lyhörda och positiva gentemot sina elever.

Det ovanstående är faktorer som långsiktigt visat sig ge effekt på utvecklandet av exekutiva funktioner. Men Willingham tar även upp kortsiktiga faktorer. Tre faktorer är viktiga kortsiktigt för att stödja elevernas exekutiva funktioner/självreglering:

  1. Ta bort onödiga distraktioner i klassrummen (ex, ha inget akvarium, överdrivet många prylar framme eller dyl i klassrummet)
  2. Skolpersonal bör bemöta elever som är i affekt med lugn och värme och guida de tillbaka till rätt spår igen (ej ”säga till på skarpen”, vara arg, eller på andra sätt inducera ytterligare negativa känslor hos eleven)
  3. Skolpersonal bör vara känsliga för vilket sinnesläge eleven är i; är eleven orolig deprimerad utsatt för mobbning eller har det svårt hemma är det också svårare för eleven att klara av aktiviteter som kräver en hög grad av självreglering (eleven behöver ha mer hjälp från omgivningen att kunna arbeta, exempelvis tyst miljö, jobba mindre på egenhand, och mer uppmärksamhet)

Något annat som kan vara effektivt, är att träna upp arbetsminnet, vilken är en annan mycket viktig kognitiv basfunktion (som egentligen är en subkategori i begreppet exekutiva funktioner). Detta kan göras med hjälp olika utvecklade datorprogram, som exempelvis robomemo, vilken måste genomföras konsekvent 45minuter per dag. Något annat är att detta helst bör göras tidigt i skolgången, då hjärnan är som mest formbar, plus att det är fördelaktigt att träna upp förmågorna så tidigt det bara går.

Något annat är att använda sig av olika former av samtalsmetoder som siktar sig in på att träna elevers kognitiva basfunktioner. Här är kanske det bästa exemplet Ross Greenes metod kollaborativ problemlösning.

Vi vill starkt påpeka att vi är medvetna om att många lärare redan försöker med någon/några av dessa olika alternativ. Och ofta försöker de förtvivlat trots begränsade ramar. Det vi vill är att detta förs högre upp i prioriteringslistan i skolpolitik, skolledare och hos lärare, så att möjligheterna öppnar sig att bättre konkretisera dessa tankar i skolmiljön.

Om man sammanfattar allt det ovanstående, skulle detta kanske kunna vara en möjlig förslag till prioriteringslista för framtidens skola som förstår vikten av att utveckla sina elevers kognitiva basfunktioner:

  • Organisation i klassrummet
  • kognitiva basfunktionerVarma, lyhörda, positiva och lugna bemötanden från de vuxna
  • Planerade lektioner
  • Beteendeprinciper i klassrummen
  • Ge barn datorstödd träning för arbetsminnet, helst tidigt i skolgången.
  • Användning av samtalsmetoder exempelvis kollaborativ problemlösning
  • Ta bort onödiga distraktioner i klassrummet
  • Vara lyhörd om elever behöver temporära specialanpassningar

Här är mer lättillgänglig info om exekutiva funktioner/självreglering:

http://learningfundamentals.com.au/blog/how-to-strengthen-your-self-control-muscle-part-1/

http://www.ted.com/talks/joachim_de_posada_says_don_t_eat_the_marshmallow_yet.html

”Arga barn behöver hjälp att tänka” | Idagsidan arkiv | SvD

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/05/16/hjarnan-pedagogiskt-slagfalt

http://www.russellbarkley.org/factsheets/ADHD_EF_and_SR.pdf

//PFL-gänget

Annonser